Ur mörkret hördes ljudet av en annalkande helikopter. Männen samlade sig i sina förutbestämda grupper längs relingarna. Från toppdäcket skreks de sista ordnarna ut. Stämningen var uppeldad. Under dagen hade man samlats och sjungit antisemitiska kampsånger och lämnat vittnesmål att man ville dö som martyr. Med nära 600 aktivister ombord var Mavi Marmara den största båten i Ship To Gaza-flottiljen. När även ljudet av snabbåtar hördes visste de ombord att stunden de förberett sig på var inne. Knogarna vitnade runt järnrören. Skyddsvästarna justerades och greppet hårdnande om yxor och knivar.
Under månader hade israeliska utrikesdepartementet jobbat hårt för att få Ship to Gaza-flottiljen att på fredlig väg angöra hamnen i Ashdod och där låta sin skrala last av förnödenheter genomsökas innan vidare transport till Gaza. Erbjudandet förkastades av aktivisterna men de lyckades ändå övertyga media att detta var en humanitär hjälpinsats och inte en aktion med tveksamma mål.
Det sista försöket att få flottiljen att på laglig väg transportera sin last skedde den 30 maj då den israeliska flottan några mil utanför Gazas kust anropade flottiljen via kommunikationsradio. Svaret kom snabbt. “Go back to Auschwitz”.
Man brukar tillskriva den israeliska underrättelsetjänsten till att vara en av världens bästa men här hade man kapitalt misslyckats. Precis som resten av världen hade man utgått från att detta var en fredlig flottilj. Därför var de unga israeliska soldaterna utrustade med paintball gevär. När den första israelen repellerade sig ner från helikoptern till färjan slogs han direkt medvetslös. Snabbt tog de hans pistol och slängde honom med huvudet före FYRA meter ner på metalldäcket nedanför. Nästa soldat slogs även han blodig och drogs sen ner under däck där en mobb fortsatte att lyncha honom.
Samtidigt längs styrbord och babords relingar försökte soldaterna i gummibåtarna komma till undsättning men möttes av vattenkanoner, brandbomber och chockgranater. Med en soldat bortförd och en annan liggandes till synes livlös tvingades de Israeliska soldaterna att gå över till verkanseld. Detta resulterade att nio aktivister fick sätta livet till. Alla medlemmar i den mycket omdiskuterade organisationen IHH.
I denna aktion befann sig representanter från Sveriges regering. Miljöpartiets Mehmet Kaplan och vänsterpartiets Dror Feiler. Men även professor Mattias Gardell och författaren Henning Mankell. Låt det sjunka in en stund.
Dessa aktivister har okritiskt fått förmedla sin version av händelsen i media och har oemotsagda fått komma med lögner och påståenden som dessvärre lever kvar än idag. Till exempel påstod man tidigt att Israels agerande stred mot folkrätten eftersom båtarna bordades på internationellt vatten. Ett påstående som fortfarande dyker upp i media trots att både folkrättsexperter och FN:s Palmerrapport kommit fram till att Israels agerande var i linje med regelverket. Denna lögn har gjort att Israel utmålas som aggressorn och har varit ett effektivt sätt för aktivisterna att undvika granskning av att det faktiskt var aktivisterna som bröt mot folkrätten när de vägrade låta fartygen inspekteras. Hade journalisterna gjort sitt jobb hade vi kanske kunnat ha en diskussion om hur det kommer sig att svenska politiker deltar aktioner som bryter mot internationella lagar. Vi hade kunnat ha en konstruktiv debatt om hur man bäst skickar hjälpsändningar till Gazas befolkning utan att man som Ship to Gaza spelar terrororganisationen Hamas i händerna. Vi hade kunnat ha en diskussion om vad som faktiskt fanns i den skrala lasten ombord på båtarna och sen jämfört det med den enorma hjälpsändningarna som varje vecka förs in i Gaza från Israel. Istället fick vi läsa rubriker från oberoende Sveriges Radio som “Israel begick överlagt mord”, där Lenin-pristagaren Mattias Gardell oemotsagda fick komma med påstående om mord, rasism och återupprepa lögnen att bordningen stred mot Internationell rätt.
Media får inte fungera som en megafon till aktivister. Det hjälper varken fredsprocessen eller Gazas befolkning. Därför är det av yttersta vikt att journalisterna nu gör sitt jobb när de svenska fartygen närmar sig Gazas kust. Och för att vara tydlig. Ship to Gaza har inget med humanitär hjälp att göra. Deras syfte är att försöka bryta en laglig blockad med olagliga metoder. De vill bryta blockaden utan att ge en lösning på orsaken till den. Inte ett ljud om hur man ska få stopp för de tusentals raketer som palestinierna i strid mot de mänskliga rättigheterna avfyrar mot israeliska samhällen.
Svart på vitt 