För några veckor sedan var vi flera som reagerade på Cecilia Uddéns reportage om fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna. Bloggen Pophöger pekade på direkta felaktigheter som förekom i reportaget och ifrågasatte varför public service radion närmast agerar språkrör istället för journalister då de endast lät den palestinska sidan komma till tals.
Det är under all kritik att Cecilia i inslaget låter Hanan Ashrawi oemotsagd få kasta ur sig lögner och felaktiga påståenden. Till exempel liknar Ashrawi säkerhetsbarriären vid en apartheidmur vilket är ett uttalande som helt saknar förankring. Istället för att förklara att apartheid stämpeln är en del i propagandan som den palestinska myndigheten ägnar sig åt, låter Cecilia påståendet hänga i luften vilket leder till onödigt tolkningsutrymme. Sydafrikanen Richard Goldstone har skrivit en initierad artikel i NY Times om varför liknelsen är så förkastlig.
Att Cecilia använder ordet mur istället för säkerhetsbarriär är ett effektivt sätt att ta bort kopplingen för lyssnaren om varför den byggdes. Beslutet att uppföra en barriär togs mitt under den andra intifadan då hundratals oskyldiga israeler sprängdes i luften av palestinska självmordsbombare som via västbanken tog in på israeliskt territorium. En stat har skyldighet att skydda sina medborgare och Israel tvingas till extrema åtgärder då dess grannar mer eller mindre konstant attackerat landet under snart 70 år.
Jag ställer mig frågande till varför Cecilia valt att intervjua just Hanan Ashrawi. Tidigare i år var hennes organisation i blåsväder eftersom de publicerat en artikel där man anklagade Obama för att vara sionist och förde sedan en lång utläggning om huruvida Obama visste att det traditionella brödet matze som äts i samband med den judiska påsken var bakat av människoblod…
Är det denna typ av oberoende “journalistik” som vi betalar för? Är detta det uppdrag vi gett Sveriges Radio?
Svart på vitt 