Israel – ett land fast i rävsaxen

Invånarna i israeliska städer längs gränsen mot Gaza rapporterar om märkliga ljud som kommer från djupt under marken. Och Israelisk media har de senaste veckorna rapporterat om totalt fem tunnlar som kollapsat i Gaza. Det är tyvärr uppenbart att fokusen för återuppbyggnaden av det krigsdrabbade Gaza sker under jord. Detta sker parallellt med att den palestinska ledningen intensifierat provskjutningar av nya och effektivare raketer. Att kriget kommer är det inte någon fråga om, frågan är när? Tvingas vi beskåda ännu ett Gazakrig redan nästa sommar?

Och om sanningen ska fram. Varför skulle palestinierna INTE starta ännu ett krig? För hur många de än startar så ser världssamfundet till att de inte förlorar något territorium. Och när Israel besvarar attackerna framställs landets försvar som attacker i media. När sedan Israel till slut tvingas gå in med marktrupp för att sätta stopp för raketregnet, startar FN:s genomkorrupta råd för mänskliga rättigheter snabbutredningar som fördömer Israels agerande utan att kunna leda något i bevis. Därför fylls rapporterna med formuleringar som “pekar på”, eller “indikerar” vilket resulterar i en ny omgång i media där man effektivt får indikationer att låta som faktum.

Jag undrar vart alla de som säger sig vara för en varaktig och rättvis fred är nu när det är så uppenbart att palestinierna rustar för ännu ett krig? Var är de som skriker sig hesa över Israels rättssystem men inte fördömer att Hamas bara i år avrättat fyra personer efter summariska rättegångar? Vart är vår feministiska utrikespolitik som protesterna mot att man i moskéerna i Gaza predikar hur man bäst slår sin fru? Vart är de som fördömer Israels ingrepp i Gaza men står tysta när den palestinska ledningen hyllar och uppmanar till nya attacker mot civila?

Vill man förhindra ytterligare en konflikt är det nu man måste agera!

Jag tycker det är mänskligt att journalister vill skildra hur oskyldiga palestinier drabbas av kriget, men det får inte ske som nu där man inte är tydlig med VILKA Israel strider mot, HUR de strider och VARFÖR. I SVD:s artikel av den omdiskuterade Catrin Ormestad möter vi familjen Al Namla och får läsa om hur de drabbades av kriget 2014. I tidningens mittuppslag tecknas starka personporträtt av familjens alla medlemmar inramat av den prisbelönta fotografen Yvonne Åsells bilder. Redan i ingressen får vi läsa om tragedin som drabbade familjen under den humanitära vapenvilan då Israeliska bombningar gjorde att både Wael och hans hustru Isra miste sina ben. Det är först långt ner i texten som den vakna läsaren förstår att de israeliska bombningarna skedde efter att palestinierna brutit vapenvilan, genom att döda två israeler och kidnappat den 23-åriga Hadar Goldin. Vad beror denna medvetna förskjutning av händelsekedjan på?

Det jag inte förstår är hur journalister som är så benägna att berätta hur oskyldiga palestinier drabbas, inte känner samma moraliska skyldighet när det kommer till oskyldiga Israeler? Under den senaste palestinska våldsvågen har hundratals oskyldiga Israeler drabbats. Och trots att berättelsen om offer och förövare är kristallklar har vi inte kunnat läsa ett enda reportage om tragedierna som drabbat de israeliska familjerna. Inte ett enda mittuppslag i SVD eller någon annan svensk tidning för den delen heller. Inget fyrfärgstryck med bilder på barn som sett sina föräldrar mördas mitt framför ögonen på dem. Vi har inte ens kunnat läsa deras namn. Istället avhumaniseras människorna som dödats genom att endast omnämnas som bosättare, poliser eller soldater, OM de ens nämns. Notera att detta är från samma medier som aldrig beskriver palestinska förövare som terrorister utan att använda ironiska citattecken eller tydligt uppge att det är Israels benämning på förövarna.

Folks negativa bild av Israel och deras syn på konflikten beror till största del på medias vinklade rapportering samt ickerapportering. Och tyvärr styrs politiken allt för mycket utifrån opinion istället för partiideologi. Något som blev uppenbart när den sittande regeringen hastade igenom ett erkännande av palestina men inte av Västsahara. Så länge media inte vågar utmana sig själva genom att rapportera om konflikten utifrån fakta och se Israels agerande i kontext kommer landet sitta fast i rävsaxen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s