Lördagen den 26/4 påannonseras ett inslag om de havererade fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna i Rapports 19.30 sändning.
Inslaget börjar med bilder från ett begravningståg där en 19-årig palestinsk pojke bärs fram av en grupp sörjande män. Kameran förflyttas till mamman som berättar att hennes son aldrig gjort något ont i hela sitt liv. Nytt klipp tillbaka till tåget som visar män som med sina bara händer gräver den grav han skall sänkas ned i. Det är svårt att värja sig från bilderna. Inklippta bilder visar sedan tungt beväpnade Israeler samtidigt som man hör SVT:s utrikeskorrespondent Samir Abu Ei citera en enligt honom färsk Amnestyrapport om barn som dödas, skjutits i ryggen, hur det skett en ökning av antalet skjutningar och hur detta försvårat fredsförhandlingarna.
Bildspråket är tydligt, rapporten är tydlig. Det är lätt att förstå vem som är offret och vem som är förövaren.
Men stämmer verkligen den bilden? Amnestyrapporten som presenterades som färsk släpptes för över två månader sedan. Inslaget visar sig ha spelats in en månad innan fredsförhandlingarna havererade. SVT använder sig alltså av Amnestyrapporten för att skylla de havererade fredsförhandlingarna på Israel trots att dessa inte är direkt sammankopplade.
De 40 palestinier som Samir säger ska ha dödats verkar vara en feltolkning av rapporten. Samir har nästan dubblerat dödstalen, antaligen pågrund av att Amnesty i sin sammanfattning adderat siffror för flera år tillbaka.
Inslaget innehåller inga bilder på den typ av situationer där dessa dödskjutningar ägt rum. Israels våld framställs som de skedde i ett vakuum, händelserna ges ingen kontext. För att få en balanserad bild tvingas man själv leta upp videoklipp för att bättre förstå vilka situationer den israeliska militären ställs inför. För även om det inte nämns i Samirs inslag så säger Amnestys rapport att samtliga skjutningar föregår av kastandet av brandbomber eller stenar. Ofta kastas stenarna med en slunga vilket klassas som projektilvapen. Inget nämns om hur palestinska ungdomar/barn lägger sig i bakhåll och överöser förbipasserande bilar med stenar och brandbomber, civila som millitära. Att den döda 19-åringen som Rapports inslag börjar med befann sig just på en sådan plats när han sköts nämns inte.
Att terrorattentaten på den sk Västbanken dubblats under förra året och raketattackerna från Gaza närmast tredubblats framställs inte som ett hinder för freden.
Att sedan Amnesty kallar kastandet av brandbomber och sten för protester ger en felaktig bild av verkligheten. Titta gärna på videoklippen längst ner på sidan som visar hur en protest kan gå till.
Det känns naturligt att dra paralleller till Göteborgskravallerna där Hannes Westberg precis som personerna i Amnestys rapport vittnar om att stenkastning inte utgjorde något hot . Ändå skjuter svensk polis Hannes i magen och orsakar så svåra skador att han var en hårsmån från att dö. Trots detta döms Hannes till fängelse för våldsamt upplopp och poliserna frikänns helt. Ska andra regler gälla för Israel?
Amnesty är en intresseorganisation, inte en domstol. Därför tycker jag att Samir skulle vägt upp inslaget med att iallafall beskriva de svåra situationerna Israel tvingas agera i. Eller iallafall rapportera de israeliska dödstalen. Eller iallafall låta israel komma till tals. Eller iallafall berätta att den palestinska ledningen de 20 senaste åren inte gjort en enda kompromiss för att nå fred medan listan på Israeliska eftergifter kan göras lång.
SVT har målat upp en bild av ett monster! En bild som blir oerhört svår att rätta till! En bild som nådde ca 1.2 milioner tittare! Att public service med sina resuser och krav på opartiskhet väljer att vinkla nyheten på detta sätt är skamligt, oförlåtligt och usel journalistik!
Videoklipp
Här är en handfull videoklipp som illustrerar situationer som israelisk militär och civilpersoner utsätts för och som i Amnestysrapport beskrivs som demonstrationer eller stenkastning.
Svart på vitt 
Stort tack för ett riktigt bra skrivet inlägg!!! ”kungen är naken!” (Median anser sig vara så fin och humanisk men i själva verket inget annat än propganda spridare i en ”fin” förpackning som klagar på hur andra gör fel men de har inga problem att behandla andra på ett felaktigt sätt. Behandlar man de på ett felaktigt sätt då jäklars!…). Men folk börjar vakna och förhopningsvis blir det mer balanserad propaganda som skickas ut.