Bengt Therner och den nedsmutsade opartiskheten

Bengt Therner har skrivit en artikel om det omtvistade användandet av vit fosfor i konflikten i Gaza. Att jag väljer att just ta upp Bengts artikel är för att han jobbar på Sveriges radio som i sitt uppdrag skall vara opartiskt och politiskt neutrala.

Kort bakgrund som Bengt bör vara medveten om:  Med stöd av FN-stadgans artikel 51 om självförsvar gick Israel till motangrepp mot Gaza den 27 december 2008.  För krig gäller krigets lagar, och en av grundreglerna är att civilbefolkningen inte får utgöra militära måltavlor.  Gaza besköt israeliskt territorium med sikte på civila.  I ett krig blir det alltid civila offer, och krig innebär alltid ett outsägligt mänskligt lidande.

Saxat från sr.se
”Public service ska i den nya användarstyrda medieverkligheten ha rollen att där publiken finns erbjuda ett utbud utifrån grundkriterierna kvalitet, saklighet, opartiskhet, trovärdighet och relevans.”

Nu mina tankar runt artikeln. (16 april 2009)

  • Bilden som förekommer i artikeln, har den något att göra med Israels användning av vit fosfor?
  • Att Hamas använt vit fosfor riktat mot civila Israeler, är det inte intressant?
  • Att de som blev brännskadade valde att inte evakuera, trots 300.000 flygblad och radiosändningar som uppmanade dem.  Information som de bekräftar att de tagit del av.
  • Internationella röda korset har till media sagt att de inte kan se att israel använt vit fosfor till annat än att just skapa rökridåer, vilket är det legitima användandet.  Att Bengt inte nämner det legitima användningsområdet av vit fosfor är ganska märkligt.
  • Utelämnandet av Hamas krigsbrott i Amnesty rapporten? – ”De flesta hämtades i sina hem, fördes bort, sköts ihjäl eller fick sina ben eller knäskålar sönderskjutna, med livslång invaliditet som följd. Offren dumpades på ödsliga platser eller på sjukhusens bårhus i Gaza. Andra sköts ihjäl på sjukhus där de var inlagda för vård.”
  • Ickestatliga organisationer som Amnesty har varken resurserna eller den formella kompetensen att göra den genomgripande utredning som behövs för att leda till åtal.  Detta gör rapporten till en partsinlaga, vilket också rimligt vis borde gå emot SR:s krav på saklighet.

Mer:
Svenska medier om överdrifterna om Gaza,
Siffror betyder så litet,
1,2,3,4,5

2 thoughts on “Bengt Therner och den nedsmutsade opartiskheten

  1. De israeliska soldater som går ut och berättar om moraliskt tveksamma krigsupplevelser, visar att de tar moraliskt ansvar. Det finns också tillräckligt med yttrandefrihet och fri press i Israel för att tubba motsträviga israeliska myndigheter till att undersöka misstänkta krigsbrott. Det är bra.
    .
    Man måste söka fastställa vad som har hänt i fall för fall och jämföra med vad internationella konventioner (krigets lagar) stipulerar. Om civila som inte har haft med striderna att göra mister livet eller skadas, kan det kan vara fråga om krigsbrott. Det måste emellertid inte vara krigsbrott. Varje fall får bedömas för sig.
    .
    Amnesty International och Dooley angriper staten Israel och Israel som kollektiv när han säger att ”Vår utredning visar klart att Israel begick krigsbrott.” Men han erkänner samtidigt att ”Amnesty har varken resurserna eller den formella kompetensen att göra den genomgripande utredning som behövs för att leda till åtal.” Om nu Amnesty inte har resurser eller kompetens att utreda så blir rapporten snarast en illa underbyggd anklagelse.
    .
    Vidare menar Dooley ”Att skjuta på civila är ett krigsbrott oavsett om det handlar om palestinier eller israeler”. Det stämmer inte med Genèvekonventionen som i krigföring lämnar utrymme för dels misstag, dels s.k. sidoskador på civilbefolkning, dels inte accepterar att civila används som sköldar.
    .
    Dooley listar de punkter som särskilt utmärkte Israels krig mot Gaza. Amnesty har således gjort en undersökning av den ena partens misstänkta krigsbrott och endast suddiga uttalanden om Gazapalestiniers krigföring mot Israel under Gazakriget.
    .
    Dessutom har Amnesty har haft flera år på sig att undersöka Hamas krigföring mot Israel. Men det har man inte gjort. Amnesty verkar således inte har genuint intresse av att stödja mänskliga rättigheter för Israeler, bara för Palestinier.
    .
    Dessa faktorer tyder på att Amnesty’s rapport är en partsinlaga. Det är kanske inte så konstigt. Amnesty’s anställda, stödmedlemmar och finansiärer förefaller misstro FN-systemet och menar sig bättre skickade att tolka internationella avtal och konventioner.
    .
    Så visst är Amnesty en part. De lever på samla in pengar för att upprätthålla ett slags ideal. Deras anställda måste också leverera till finansiärerna vad finansiärerna vill ha.
    .
    Amnesty tvingas också att välja lönsamma projekt och marknadsföra sig så att det uppmärksammas. Då kan fler finansiärer attraheras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s